Inlägg

Vårdagjämning och lite inspiration från Norrland

Bild
Nu! Nu är våren äntligen här. Talgoxarna flöjtar mer självsäkert, jag har hört bofink, grönfink och uppspelta gärdsmygar. De gnälliga tofsviporna har intagit åkermarkerna och runt om i rabatterna tittar vårlökarna upp. Det är så underbart! Så festligt. Och jag fylls med ny energi.
Nu ska flugaskarna fyllas (vilket borde ha varit klart för länge sedan) och jag läser John Gierach mer koncentrerat än tidigare. Försöker plocka ut essensen, ledtrådarna och hemligheterna. Men som han så ofta själv påpekar så är det ju ingen riktigt som vet. Eller är det det?
Jag längtar efter Norrland och förbereder mig för en intensivare och lite mer äventyrlig resa än sist. Hittade ett urklipp från en av böckerna av Bernhard Nordh som handlar om när mina anfäder skulle flytta till Marsliden. Föräldrarna fick bära packningen i flera vändor medan barnen väntade - själva. Det var andra tider det...
… - Bö-bössan! Flämtade han plötsligt. Bössan! Paul ryckte till som för ett slag. Bössan . . . den stod där . .…

Rallfåglar, flugaskar och artikelförfattande i väntan på en ny säsong

Bild
Jag har grubblat lite över mina flugaskar. Över hur jag ska ordna dem. Första året hade jag delat upp nymfer, torrflugor och övriga flugor i respektive ask. Därefter blev det dagsländor, nattsländor, nymfer och övrigt. Och nu binder jag upp en strömmande ask med härliga catskill-flugor och puppor och Adams och några tyngda nymfer. 
Och kanske skulle jag ha en ask för det lugna vattnet... lugnflyten med sirapsvatten som är så långsamma och tråkiga och förmodligen alldeles, alldeles underbara.
Helst skulle jag bara vilja ha en ask. Den perfekta asken.
Men det är kanske omöjligt!
Jag träffade på den här skönheten, Creciscus ruber som stod och sken i en monter på Naturhistoriska museet i Göteborg. Arten var dock svår att finna på det samtida nätet men efter några klick så hamnade jag under rallfåglarna, Rallidae. Kanske känner du till vattenrall, rörhöna, sothönan och andra snyggingar i samma familj? Jag tycker att de här fåglarna sätter fantasin i rörelse. De ser ut som väsen med fantas…

Flugbindarträff med fyra goa flugfiskeprofiler - Klingberg, Karsnäser, Jan Edman och Ted Patlen

Bild
Då börjar jag äntligen tillfriskna efter årets flugbindarträff (förra året i Furusjö, i år var det i Hökensås). Jag säger dock inte att det finns något samband mellan influensa och flugbindarträffen i det djupaste och mysigaste Småland... Ginger stout och ett glas med rom hör dock träffen till.

I år gästade Jan Edman som binder flugor till fisket i Gimån träffen och Ted Patlen kom hela vägen från de förenta staterna för att binda saltvattensflugor. Karsnäser och Klingberg var arrangörer i vanlig ordning och bjöd på fulldressad laxfluga samt giftiga nymfer.

Bindtekniskt har det hänt en hel del för mig sedan förra året. Jag har bundit upp hela askar, eller kanske snarare 2/3 askar med flugor för brunöring, havsöring, harr och rödingfisket samt hittat på egna mönster som jag har fått mycket fisk på. Belönande! Det känns superskoj att från förra årets bindkurs ha varit helt novis till att jag den här gången kände igen flera av mönstren som flugbindarna band. Det var mycket inspirerande a…

Januaridrömmar

Bild
jag drömmer om fiske i löftesrika vatten
jag drömmer om ljusa nätter och doften av syren, om sländor stora som chokladpraliner och om ett hus på landet,
ett litet rött hus med vita knutar
och jag drömmer om att skjuta mitt eget vilt och att fånga silver

minns du när vi sjöng att den ljusnande framtid är vår?

Januari är hornugglornas tid. Glöm inte att titta in i närmaste thuja och kika efter dåsande hornugglor nästa gång du går förbi. Det var så jag fick se dem för första gången för några veckor sedan. Och det var i Skåne där havsöringarna bor.

Januari är stjärnhimmelens tid, flugbindningen och eldstadens. Lata kvällar i soffan med te och böcker och chips. Tid för fysisk återhämtning och bilringar.

Det är också nu i januari vi sydsvenskar kan njuta av stora flockar med sidensvansar och stjärtmesar. De far omkring i trädtopparna och konfererar. Sidensvansarna låter sirligt medan stjärtmesarna ger pruttljud ifrån sig. Jo det är sant, det prutt-pratar med varandra och kommer ofta nära i…

Vinterfiske i Baltak

Bild

Adventsfika i djupaste granskogen

Bild
Vi har startat en trevlig tradition kring advents/juletid i familjen. Vi går ut i skogen, gör upp en eld för att grilla korv och fikar glögg med pepparkakor eller lussebullar. Jag har aldrig träffat en person som kan motstå eldens dragningskraft. Man sitter stilla och betraktar hur lågorna slickar i sig veden, som ändrar färg och faller samman. När lågorna blir mindre vaknar man ur dagdrömmen och inser att Calcifer måste ha mat för att fortsätta att värma.
Så här i mörkrets tider passar det bra med fantasier och dagdrömmerier och jag måste tipsa om filmen "Det levande slottet" av Hayao Miyazaki där elden kallas just för Calcifer och är en egen liten person eller kanske en ande som måste vårdas och socialiseras med. 
I skogen väcks kottar till liv och svampar får svågern att försvinna bort bland granarna. Under mossan finns småkryp att titta på och i trädtopparna snurrar kungsfåglarna omkring. Riktigt mysigt med andra ord.




Fågel #240 Hökuggla

Bild
Det blir inte så många nya kryss per år nu när jag ägnar så mycket tid åt fisket. Säsongerna tenderar dessutom att krocka med varandra. När vårstrecken kommer kläcker stora feta mayfly-sländor som lockar öringen till hugg. När höststrecken kommer har vattendragen vaknat från högsommarvärmens stiltje.

Men så ibland, längs vägen eller på en fisketur dyker en ny fågel upp… en som man tidgare jagat sig svettig för att få se.
Tidigare i veckan var jag på väg hem från Ljungby och råkade köra fel. Det blev en liten avstickare innan jag kom tillbaka till väg 25. Under denna avstickare hamnade jag i Nöttja, en liten kyrkby i Nöttja socken. Jag vilade blicken på den vackra naturen i skymningsljus och såg den klassiska siluetten av en uggla i en grantopp. Det var ingen tvekan om att det inte var en ormvråk eller dylikt. Jag fotade bromspedalen och hamnade en bit framför fågeln.
Visst var det en uggla! En uggla i storlek av en duva; alltså inte den klassiska kattugglan, eller någon av de små ugg…