Mantrat och rekordfisken i Vinnalt

Man kan gissa sig till hur grävskopan har arbetat fram de små sjöarna samt kanalerna i Vinnalt i närheten av Simlångsdalen. Runt pölarna finns odlad gran och lite lövskog. Det ger ingen spännande vildmarkskänsla men likväl blir jag lite förtjust i de djupa mörka hålen som sägs rymma stora feta regnbågar, lite mört, en samt annan öring och gös. Det är lite nervkittlande att man kan få upp riktigt stora fiskar och det är lätt att fantasin skenar. Tänk om det hugger? Vad är det som nappar? Hur kommer drillningen att vara? Tänk om den är jäääätte stor!

Kastningen lossnar för mig idag och jag får rejält skjut i linan. Äntligen sträcks den ut fullständigt så att det drar till i rullen. Det händer om och om igen istället för sporadiskt. Fiskarna blandar torrfluga och våtfluga och det nappar på både det ena och det andra.

Som vanligt drar min sambo upp den ena fisken efter den andra och jag håvar. Det är tålamodskrävande och jag betraktar ormvråken som seglar över himmelen och ladusvalorna som plockar insekter och släcker törsten från vattenytan. Får jag inte fisk så får jag väl fågelskåda istället...

Killen min slår sitt PR i storlek på regnbåge två gånger denna dag och jag skapar ett nytt mantra att repetera tyst för mig själv:

"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!"

Jag lämnar Vinnalt lottlös, trött och frusen men tröstar mig själv med att jag blivit duktigare på att kasta och börjar bli en fena på att håva.


Kommentarer