Flugbindning med Johan Klingberg och Daniel Smith på fiskekryssning


-          För att då ser det inte klokt ut, säger Johan Klingberg och lindar några varv med sin svarta bindtråd.

Jag sitter ombord på fiskekryssningen och betraktar med vidöppna ögon när Johan Klingberg binder den legendariske flugan Muddler minnow och jag försöker absorbera varje detalj och varje ord. Kommentaren om att det inte ser klokt ut får mina mungipor att dras hela vägen upp till öronen. Detta uttryck har han använt flera gånger i de filmer jag har tittat på och nu sitter han livs levande framför mig och beter sig precis så som han gör på film.

Johans fina flugor fick vi i gåva. De ska självklart ramas in
och hängas på väggen i vårt flugbindarrum.
Han berättar att Muddler minnow användes redan av de nordamerikanska indianerna. De knöt fast den i en tråd på en pinne, drog den genom forsen och lockade till hugg genom att imitera en liten fisk. Så enkelt och jordnära – precis sådant som tilltalar mig. Den ska efterlikna en simpa och binds av hår från en ekorres svans, silvertinsel (som ett tunt silverfärgat band), hjorthår – helst från sommar/höst-pälsen som inte är ihålig samt delar av kalkonfjädrar. För en person som aldrig bundit en fluga låter detta kanske både makabert och fantasieggande och framför allt helt omöjligt att förstå sig på så vi ska se om jag kan ge en förklaring…

Johan sätter en ganska stor streamerkrok i sitt bindstäd – för den oinvigda är det ganska likt en klassisk fiskekrok. Därefter lindar han på en tunn svart tråd (sytråd) med vilken allt bindmaterial kommer att fästas in. Man behöver alltså inte limma på fjädrarna! Med det silvriga bandet klär han hela kroken så att flugan får en silvrig kropp, längst fram fäster han in ekorrhår till en vinge, över den binds delar av kalkonfjäder in, också dessa bildar en vinge och sist hjorthåret som spretar åt alla håll när man drar åt bindtråden. Sist friseras hjorthåret till en snygg frisyr och vips så har djurhåren, fjädrarna och tråden förvandlas till en liten simpa!

Det är svårt och det är roligt. Speciellt hjorthåren är knepiga att binda in utan att dem far åt alla håll.
Det lyser i Klingbergs ögon när han pratar om fisket i Hökensås. Han berättar med hela kroppen hur man med kraftfulla drag ska hämta hem flugan för att trigga fiskens jaktinstinkter. Och det smittar av sig – jag som är oerfaren streamerfiskare blir jätte sugen på att med kraftfulla drag och hoppandes jämfota locka till mig en regnbåge. Eller hoppandet ska man kanske vänta med tills efter fisken är landad...

Efter Johan är det Daniel Smith tur att inspirera och lära ut. Lugnt och metodiskt går han igenom hur en räka är uppbyggd. En ganska naturtrogen räka som rör sig mycket vackert i vattnet.

Jag har följt Daniels blogg ”It’s about trout” under en tid och konstaterat att han är noggrann och precis. Materialvalet och hur han binder flugan är en fröjd för ögat. Inget lämnas åt slumpen och flugorna blir perfekta. Själv är han lika ödmjuk som flugorna är vackra.

Även nu försöker jag att vara en svamp men halvvägs genom min räka börjar jag bli grön i ansiktet. Havet vältrar sig och färjan gungar. Jag måste ligga ner för att hålla magen i styr och retirerar till vår hytt.

Medan J binder flugor och fortsätter absorbera all kunskap Mr. Smith delar med sig av låter jag mig gungas av vågorna. uPp och ned. uPP Och ned. Jag undrar vilka sjöfåglar de har här på ostkusten. Hemma på västkusten har jag sett både stormfågel, lira, sulor, alkefåglar och labbar.

När jag återvänder till konferensrummet är nästa fluga påbörjad. Jag lyckas binda ifatt och lära mig hur ”buggern” binds. Den är fulsnygg och skimrar vackert när jag drar den genom vattnet hemma i handfatet. Den kan även bindas på två krokar till en havsborstmask. Åh, underbara havsborstmaskar. De för mig tillbaka till min studietid när jag var biologstudent. Vi var i Lysekil eller om det var Fiskebäckskil på exkursion och fick upp guldmus och sjöborrar ur havet att dissekera och studera. Guldmusen är en bedårande liten havsborstmask som lever på botten och ser ut som om den har en guldglimmrande päls. Men det är förstås en helt annan historia...

Inspirerade lämnar vi färjan för att återvända till västkusten med en stark längtan efter vårens havsöringsfiske. Nu har vi en hel vinter på oss att binda streamers och räkor och varför inte havsborstmaskar? Mina försök till räkor som jag band när jag var helt grön i april kommer jag att kasta. De har synlig bindtråd och en taskigt dubbad kropp och "Det ser..." som Johan Klingberg brukar säga ”...inte klokt ut!”.

Eftersom Johan sa att jag förmodligen fiskat med för 
stora myggpuppor sist i Hökensås kunde jag inte låta bli 
att sitta en stund och binda myggpuppor i krokstorlek 22 igår .

Kommentarer